Alltid e dä nåt...

Kan inte fatta varför det alltid måste vara "nåt" som man brukar säga? Det är liksom upp som en sol, ner som en pannkaka hela tiden!!! Eller kanske det bara är så för mig, jag kanske har någon underlig förmåga att reagera på småsaker? Känner inte riktigt igen mig längre, jag som aldrig i hela mitt liv varit arg tidigare, går i gång som ett litet krutpaket ständigt å jämnt... :O( På det mesta! Det är som om ilska bara väller över, är sååååå förbannat trött på att vara förstående, ödmjuk, tålmodig, hänsynsfull, försiktig, omtänksam, you name it!!! Blääähhh! Vill bara be vissa dra så lång åt helvete det bara går, ge dem fingret å vara kaxig! Moget? Näe!!! Sant? Ja!!! Men det är väl bara att ta ett djupt andetag, räkna till femtio miljoner och låstsas som om det regnar, är rätt bra på det vid det här laget!!!// Å