Ska inte sömn vara rofyllt?

Den här natten går väl till historien... Jag var själv förvisad till soffan, Melinda hade en nattgäst och då är det bara snällt att finna sig i det... Så där har jag legat å snurrat, utan att komma till ro... Slumrade till titt som tätt, men vaknade till lika ofta av att jag låg obekvämt, var tvungen att hosta, det kliade i halsen, jag behövde snyta mig och framförallt för att min dotter och kamrat helt å hållet hade tappat tidsuppfattningen! Jag menar, vem sjunger å skrattar så att väggarna vibrerar fram till 03.30, utan minsta hänsyn till sin omgivning? Kanske händer folk som har fest, men hur vanligt är det med en nykter tvåmansshow mitt i natten? Halv fyra fick jag hur som helst nog och bad vänligen men bestämt min lilla ängel att stänga igen sin lilla rara, fina mun för jag BEHÖVDE sova!!!!! Så det blev väl lugnt framåt fyra, de två partyprissarna var ju så uppe i varv å uppspelta att det tog en stund för dem att varva ner... Det gjorde det inte för mig...:O) Å det var sedan med allt annat en ett leende på läpparna jag vaknade kl. 06.30 då klockaset ringde! Den fotbollsspelande arvingen skulle då väckas, ha frukost samt transport till idrottsparken kl 07.15! Tackar min lyckliga stjärna att jag bara producerat två små juveler!:O) Det komiska är att Marcus kom insläntrande hem hit vid kvart i sju, då hade han parkerat bussen och arbetat klart för den här helgen! Så just nu är läget så här, Alex i Stockholm å spöar skiten ur Djurgården, Marcus sover som en stock och Melinda + Nicole lika så... Hmm... Är det rätt??? Näe va? Så nu funderar jag på att gå in i Melindas rum med dammsugarn påslagen, musik på högsta volym och så där lagom klämkäkt dra upp rullgardinerna och kvittra gomorron gomorron! Sen är det på sin plats att ta ett utandningsprov på flickorna, för att vara på den säkra sidan!:O) Det gäller ju att vara på sin vakt å mig lurar de inte så lätt... Men som vanligt är min snällhet, mitt fall... Inte har jag hjärta till det inte! Så nu tassar jag på tå, har ätit min frukost allena och får väl förbereda lunchen utan att slamra allt för mycket... Så kanske, om jag har tur, vaknar Zombisarna till liv framåt eftermiddagen, då jag har borstat tänderna och är på väg att lägga mig för natten!:O) Känns så bra att leva i fas och harmoni!!! :o/ // Åsa