Det händer inte så mycket...

... just nu, jobb å bara vara hemma är ungeför vad tid och ork räcker till! Börjar bli lite trist, så det är väl bara att ta tag i antar jag! Det hänger ju liksom på mig... Jobbigt att inte ha någon eller något att skylla på!:O) Igår hade jag min minsta prins Linus här på besök tillsammans med sin storasyster, mor och far! Han är så söt, men så är det ju MIN gudson oxå!:O) Där händer det åtminstone massor mellan gångerna vi träffas! Gårdagens händelse var att han lärt sig att ta sig fram, genom att hoppa på stjärten! Undan gick det, charmigt såg det ut! Slutar aldrig att förundras över små barns fantastiska utveckling... Tänk vad mycket de lär sig, från att födas som små värnlösa varelser till att lära sig rulla runt, sitta, ta sig fram, stå, prata osv. Hade det inte varit för att jag vet vad det innebär att försöka fostra de små liven till någorlunda hyfsade individer skulle jag utan tvekan satsa på att skaffa mig mitt egna lilla fotbollslag, men tant börjar ju bli till åren och orken för det har börjat sina...:O) Så för min del blir det nog inte några fler, å då är det ju en himla tur att andra ger mig förmånen att vara nära deras små krabbater! Nog om det, ska nu på studs försöka ta tag i mitt orkeslösa jag, genom att ta en promenad och ev. få mig lite konstsol... Blek som en albyl! Blääh känns just det! // Åsa