Nostalgi!

Rune och Kerstin Elvhage!!! Så fina...

Ny vecka å återigen jobb, en bra men intensiv dag! Har förmodligen för mycket av mitt hjärta med mig in i arbetet, saker som händer smärtar, men, men, jag hårdnar väl med tiden? När jag kom hem hade Marcus packat picnick, tack hjärtat, så vi åkte ut till en sjö och intog den... Vilka härliga sommarkvällar! Å där hände det något väldigt skoj... Det satt ett par bakom oss och mös å kvinnan verkade så bekant! Efter en liten stunds funderande föll poletten ner! Det är ju KERSTIN, min lärarinna från åk.1!!! Blev lite upprymd, snälla, rara Kerstin! Ni vet, när man börjar första klass är ju fröken den som vet å kan allt!!! En idol liksom... Kunde inte hålla mig utan var tvungen och gå fram å fråga " Ursäkta, men Ni heter möjligtvis inte Kerstin? Ett förvånat och undrande JOOO kom till svar och jag berättade vem jag var. Å vilket kärt återseende det blev! Riktigt trevligt å hon är inte så dålig min gamla fröken, har nämligen sprungit marathon och Lidingölopp osv fram till ålderns höst! Nu hade hon pensionerat sig från det med som hon sa, men tog sig allt en springtur dagligen! Fantastiskt! Såg allt att kvinnan hade MAGRUTOR!!! Själv sitter man här, 30år yngre med MATRINGAR kring midjan, känns inget vidare... :O) Hon mindes visst vår klass, för hon sa " ni var allt en besvärlig klass", hmmm... Vad svarar man på det?

Å så drog jag mig till minnes att jag liksom hört det i andra sammanhang för inte allt för länge sedan, då var det utbildningsledaren som sa att vi nu under utbildningen var den argaste klass han mött! Ja ja, det måste va de andra... :O)
Kerstin var i alla fall lika mysig än, skulle resa till södra Vietnamn i november, för att med hjälp av olika färdmedel ta sig med sin make till norra delen, de skulle paddla, segla och åka tredje klassens tåg! Hoppas mitt liv är lika innehållsrikt som deras när jag blir pensionär... Måste ju även berätta att Kerstin inte alls var förvånad över att jag idag arbetar med det jag gör, då hon mindes mig som väldigt social och framåt, haha, det ni!;)

Sen var det morfar då, ja ja, det tar visst aldrig slut! Idag har han å mormor KROCKAT med bilen! Varför sätter sig en gamling på 85 bast bakom ratten??? Jag bara undrar??? Det här var väntat, har bara varit en tidsfråga... Som tur var blev det "bara" materiella skador... När mor min kom till platsen stod mormor å härjade på farbror polisen med händerna käkt i midjan, eller oxå inte... Morsan bad henne vara tyst och då undrade mormor lite kaxigt om vi inte hade yttrandefrihet i Svergie? Fick man inte längre säga vad man tyckte å tänkte eller? Ska man skratta eller gråta?:O) Enligt min lilla timida mormor, 86 år, var allt den andra förarens fel, hon hade minsann åkt minst i 70 km/h upplyste den lilla damen om... Vet inte det ja...

I morgon ska jag åka dit efter jobbet och tala vett med de båda äldre, kanske slarva bort bilnyckeln eller nåt, han är ju en trafikfara både för sig själv å andra!!! Käre tid, att det ska vara så svårt att lära gamla hundar att sitta!

Nu e det kväll, ska varva ner, sen knyta mig! Natti natti... // Åsa