Så var det dags igen, för ännu en sådan där tung dag i fröken Augustssons liv... Är trött på dem, tycker inte om dem å vill inte ha dem... Ändå infinner de sig!??! Tur att man börjar få rutin på det hela, så när de väl kommer tar jag en minut i taget å vet att jag kommer överleva, å det känns ju bra! Å medans dagen ändå kändes grå passade jag på att följa med mamma till blomsteraffären för att välja och beställa blommor till morfars begravning... Jobbigt, ledsamt, tungt och sorgligt, men blev ändå nöjd då jag föreslog röda rosor formade som ett stort hjärta mm och mamma är ju snäll som få så jag fick som jag ville vilket känns behagligt...
Nu står Melinda och trampar här brevid och vill ha datorn å det NUUUUUU, så lika bra att göra henne till viljes och få ett slut på dessa ickemuntra rader! So long!// Åsa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar