Ändå är han en kämpe min morfar, han försökte skoja och prata på, men jag ser hur han plågas vilket gör att jag går sönder inombords! Vill ju att han ska fortsätta leva, men samtidigt är det outhärdligt att se honom i det skick han befinner sig... Gode Gud var barmärtig!
När vi kom in på hans sal satt han å petade i sig lite mat, det tog tid, men det dröjde inte länge förrens maten kom upp igen. Usch å fy, kroppen funkar inte som den ska... Njurarna är paj, hjärtat ansträngt och vatten i lungorna...
Men jag hoppas att han återigen orkar repa sig och att han kan komma igen ännu en gång! Han är min hjälte! Har alltid varit och kommer alltid förbli!!! <3 <3 <3// Åsa
ÄLSKAR DIG MIN FINA UNDERBARA MORFAR!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar