... sluter sig sakterligen för min lilla morfar...:( Igår föll han i golvet där hemma och är återigen inlagd på lasarettet, har precis varit där å besökt honom... Det skrämmer mig att se honom åldras, idag var det inte mycket med den gamle mannen, utan han sov mest och vaknade endast till kortare stunder.
Jag matade honom, med sockrad apelsin som han tyckte var gott, men det känns otäckt att behöva mata sin egen morfar!!! Kanske pay back time, jag vet inte, men ändå??? Jag är för blödig för sånt här, pallar det liksom inte, utan vill bara försvinna och slippa ifrån all smärta... Vore så bekvämt att ta den enkla, fega vägen å bara fly, men nån jävla inlärd moral eller annat skit tvingar mig kvar å möta den bistra grymma verkligheten och jag går sönder...
All heder åt de människor som förmår sig att arbeta där, på livets slutstation -LAH... Själv skulle jag inte fixa en timma, då ålderdom och död skrämmer skiten ur mig - jag vill verkligen inte!!! Gode gud var barmhärtig... Amen! // Åsa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar